Jag slängde vaket benen över sängkanten. För en gångs skull hade jag gått och lagt mig i tid... Jag öppnade garderoben och valde en vit blus och ett par svarta jeans. Det fick duga. Jag bytte om och struntade i att sminka mig. Vem bryr sig? Visserligen skulle jag träffa en hel drös både kända och okända artister men de är ju också människor. Jag borstade igenom mitt långa hår och satte upp det i en tofs. Jag hörde steg i trappan och log för mig själv när Ella slog upp min dörr. ”Micha!” tjöt hon och hon behövde inte förklara närmare. ”Jag lovar att jag ska ta en bild om jag får” skrattade jag. ”Kom, nu går vi och äter något. Har du varit vaken hela natten, tjejen?” Ella log skuldmedvetet. Jag skrattade svagt åt min lillasyster när vi gick ner i köket.

”Hej då, gumman! Lycka till idag” log min mamma, Yvonne, när jag kramade om henne i hallen. Ella rusade ut från sitt rum och gav mig en kram. Jag skrattade och tog ner min jacka. ”Nu måste jag gå. Annars missar jag bussen!” log jag. Jag öppnade dörren och gick ut. Det var soligt, men kallt. Runt 5 minus. Jag behövde bara vänta ett par minuter på bussen. Jag visade mitt busskort och satte mig längst fram, i övrigt var bussen tom. Det var för tidigt för att folk skulle vara vakna. Klockan var bara 6. Busschauffören log mot mig. ”Är du vaken såhär dags?” frågade hon. Jag skrattade lätt. ”Ja, jag ska jobba.” Hon nickade fundersamt. ”Ska du ända till arenan?” Jag log. ”Ja, jag är scenarbetare.” Hon satte på radion. En låt jag kände allt för väl igen spelades. Our Story, med Yohio.

40 minuter senare var jag framme. Jag sa hej då till chauffören och gick av bussen. Hållplatsen var alldeles vid arenan och jag såg att några redan kommit. Efter några sekunder fick jag syn på Gina. Jag gick fram till henne. ”Hejsan Michaela!” sa hon glatt. ”Hej Gina” svarade jag. ”Behöver ni hjälp med något?” Hon log snett mot mig. ”Du börjar om 36 minuter” sa hon. Jag kunde inte hålla tillbaka ett skratt. ”Jag är ju här.”

Jag hjälpte till att bära in saker till scenen. Eva, min chef, hade bett mig ta emot ett par av artisterna, som beräknades komma fram mot tio. Vid nio tiden tog vi en fika paus sedan lånade jag en av SVT’s bilar och körde till hotellet. Jag var där kvart i 10. Först kom tjejerna ur Cookies N Beans. Jag överlämnade dem åt hotellet eftersom jag var tvungen att vänta in nästa artist eller band. Och det var inte lätt att missa dem. Turnébussen anlände exakt 10:00...

Det krävdes bara en liten stunds tankeverksamhet för att förstå att det var Yohio och kompani som kom. De var de enda i tävlingen som hade egen turnébuss. Först ut var en medelålders man med brunt långt hår. Jag gissade på att det var... vad var det Ella hade sagt? Ja, just det. Tommy, Yohio’s pappa och manager. Så måste det vara! Han gick fram till mig. ”Är du från SVT?” frågade han. ”Michaela Sjöberg, ja, det stämmer” sa jag och räckte fram handen. ”Tommy Rehn.” Han skakade min hand. Jag log och följde med honom till bussen. Tommy gick in och några minuter senare gick ett par killar ut, den ena blond och svart hårig, den andra brunett med rosa färg på ena sidan. Jag kände vagt igen dem. De måste vara bakgrunds band eller något. ”Fredrik Holmlund” presenterade sig den brunhårige. Jag nickade. ”Michaela.” Den andra killen log. ”Marcus Jonsson” sa han och skakade min hand. Artiga killar, men vart var Yohio själv? Jag hann knappt avsluta den tanken innan dörren öppnades och en blek, blond kille klev ut tillsammans med en söt tjej som var noggrant sminkad och hade rosa hår samt en annan blond kille. Jag kände igen den förstnämnda som Yohio i egen hög person, den andra killen som JENZiiH, basist i bandet Yohio spelar i, Seremedy tror jag det hette. Jag visste inte vilka de andra i bandet var men jag hade förstått att den här var Yohio’s frisör. Tjejen visste jag inget om, jag hade för mig att jag sett henne på någon av bilderna Ella tvingat mig att titta på. Var det Yohio’s flickvän, kanske? Strax efter dem gick Tommy ut igen tillsammans med en kille i svartfärgat hår.

Yohio gick målmedvetet fram till mig. ”Yohio, är det här hotellet vi ska bo på?” Jag nickade. ”Ja, det är det. Jag heter Michaela” Jag sträckte fram min hand och han skakade den. ”Jag kan visa er till era rum om ni vill?” De nickade. Jag skrattade. ”Arigatō” sa Yohio nästan automatiskt.  Jag skrattade lågt. ”Mondainashi” svarade jag och log. Han tittade skeptiskt på mig och ryckte sedan på axlarna.

När vi kom in i lobyn visade jag receptionisten mitt leg som arbetare på SVT och nickade mot sällskapet. Hon nickade och gav mig ett gäng nycklar och matkort. Jag gick tillbaka och visade dem till hissen. Leende tryckte jag på ”hit” knappen och dörrarna öppnades. Vi fick in oss allihop i en hiss. Jag tryckte på fjärde våningen och vände mig mot dem alla igen. De som inte readan gjort det presenterade sig. Den svarthårige hette Linder och flickan hette Nicole, eller Lin. Som hon i sin tur stylat till ’Rin’. Hon var Yohio’s sminkös och Linder spelade trummor. Fredrik spelade bas och Marcus spelade gitarr. De var trevliga. Efter ungefär en minut öppnades dörrarna igen och jag visade dem till rum 483, 484, 485, 486, 487, 490 och 491. Jag gav dem nycklarna och matkorten och varnade dem för att media skulle komma två dagar senare. De skrattade åt den fullständigt allvarliga varningen, och jag kom på hur dumt det lät, så jag föll in i skrattet.

En halvtimme senare var jag, Yohio och Cookies N Beans på väg till Telenor Arena. Vi skulle dit för att öva och för min del hjälpa till med att sätta upp det sista på scenen innan min arbetsdag var slut. Jag skulle stanna kvar ändå, jag älskar musik och jag fick ju vara med. Det var ganska kort väg så vi var framme på bara 5 minuter ungefär.

Jag körde in på parkeringen och låste bilen. Sedan hjälpte jag till att vinka in Yohio’s turnébuss. Det gick ganska bra och ungefär 20 minuter senare var David Lindgren, med melodi nummer ett, på scenen och vi andra var bakom. Jag stod vid väggen och tittade ut över deltagarna. Yohio satt inte vid sitt bord så jag tittade runt lite efter honom. Jag tänkte att jag kunde be honom om en autograf till Eleonora. Efter några sekunders sökande hittade jag honom där han stod och pratade med en äldre kille, som man nästan kunde klassa som man. Han hade piercingar i större delen av nedre ansiktet och hans hår var svart och vitt. För övrigt var han ganska mörkt klädd, men det passade honom perfekt. Han var något feminin till utseendet, men inte lika extremt som Yohio. Min hjärna arbetade på högvarv. Var hade jag sett honom...? Var inte det också en av killarna Ella var så fäst vid? Jo, det måste det vara. Han måste vara med i... Seremedy. Så hette dem. Seremedy. Jag gick fram till dem, försiktigt. För jag ville ju inte störa. Yohio log glatt när han såg att jag var på väg. ”Åh. Hej Micha!” sa han med ett leende. Den andra killen tittade på mig och log. ”Hej, Seike” sa han enkelt och sträckte fram handen. Jag tog den. ”Michaela. Trevligt att träffas. Men... vem är du?” sa jag försiktigt, för att inte verka oförskämd. ”Jag är Seike” skrattade han. ”Sångare, designer och modell. Och lite till, men vi behöver inte gå in på mer än så” log han. Jag skrattade. ”Okej” log jag. Jag kom till slut på varför jag var där. ”Ja, just det. Eh, Yohio?” Han tittade upp och höjde på ögonbrynen. ”Ja?” Jag skrattade till. ”Min lillasyster tycker om dig jätte mycket. Så... jag undrar om jag skulle kunna få en autograf till henne? Hon skulle bli jätteglad...” sa jag lite tveksamt. Yohio skrattade lite och tog upp något ur sin handväska. Seike skrattade. ”Självupptagna människa” sa han varnande, på skoj, till Yohio. Som i sin tur flinade mot honom. ”Äh, du vet hur det är att vara känd” skrattade han. Det som Yohio tagit upp ur väskan var ett foto. På honom, så klart. Han tog fram en penna och såg ut som om han tänkte börja skriva. Sen hejdade han sig. ”Det är mycket roligare om det är personligt. Vad heter hon?” sa han med ett snett leende. Jag skrattade lågt. ”Eleonora, men vi kallar henne Ella...” Han nickade och skrev. Jag tog småleende emot fotografiet när han gav det till mig. Till Ella :) Vi ses någon dag, kram Yohio. Jag log brett. ”Hon kommer hit för att se dig på lördag” sa jag smått skrattande. Han log och föll in i skrattet (och jag observerade att Seike gick för att prata med Gina). ”Om du har tid efter kan du ju ta med henne till logen” sa han med ett snett leende. ”Jag skulle gärna träffa henne. Men säg inget, det blir roligare som en överraskning.” Jag fnittrade till och han blinkade. ”Det är snart din tur, killen” skrattade jag. ”Se till att köra hårt så drar jag med mig Seike-chan och tittar” han log avslappnat, helt avstressat. ”Okej. Önska mig lycka till” sa han med ett leende och började gå mot rummet intill scenen. ”Lycka till” log jag och gick bort mot Seike, Gina hade gått så han stod ensam. ”Kom, så kollar vi” sa jag glatt med ett spontant leende och drog med honom.

Resten av dagen justerades koreografi, paus underhållning och belysning. Jag hängde med Yohio och hans team nästan hela tiden, eftersom jag jobbat förmiddag. När jag inte kunde vara med där var jag med Seike och lärde känna honom. Allt resulterade i att vi blev riktigt goda vänner allihop och det kändes som om jag känt dem i evigheter, inte bara några timmar. Klockan fem över fyra gick min buss hem, och Seike följde mig till hållplatsen eftersom Yohio jobbade för tillfället med koreograferna. Den här bussen var fullare, och jag lyssnade på musik hela vägen. När jag lyssnat på två låtar bet jag mig i läppen och letade reda på de låtar Ella prackat på mig för ett par veckor sedan. Jag valde en som hette ”Siren (falling down)” Jag kände igen rösten, för det var Seike som sjöng. Och efter ett par låtar till var jag tvungen att erkänna för mig själv att, trots vad jag tidigare sagt, var de riktigt bra. Till och med jätte bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, jag har inget liv så jag skriver här. Sminkade mig häromdan, woop woop.   Merp. Flickvännen skulle ha kommit hit idag, men så blev det inte så fick ligga i sängen och vara deprimerad hela dagen istället..   Watevööör. Det är hall...

Vet inte var jag ska börja, det här är sååå bästa dagen i mitt liv. Är så jävla lycklig :3 Idag blev jag tillsammans med världens underbaraste tjej, vill bara gråta för att jag är så otroligt glad ;_; ♥ ♥ Visserligen är det svinlång...

Har massor att berätta, men ändå inget att skriva. Massvis med möten på Bup, skolan och arbetsterapin. Jag vet inte vad jag ska säga. Ska i alla fall inte gå i skolan, officiellt, på ett tag. Träffar dock specialpedagogen dagligen och ska eventuell...

Sitter hemma och gör i princip ingenting. Har någon hemsk huvudvärk. Har i alla fall ätit lite för att Evelina tjatade på mig, höhö. Men jag orkar fortfarande inte gå till skolan.   Sitter här och deppar över att jag inte har något liv. Wihu ...

Har haft en underbar helg för jag har varit med Evelina <3 Hon följde med mig på tonår i fredags sedan bodde jag hos henne ca. 27 timmar från i lördags eftermiddag. Vi färgade hennes hår. det blev feint.                            ...