”Micha! Micha vad har du i handen!?” ropade Ella och försökte titta. Jag skrattade. ”Vill du ha det nu? Orkar du inte vänta 2 dagar tills du fyller år!?” Ella fyller 14 år på fredag. Jag skrattade. ”Det här är till dig, unga fröken” sa jag och räckte henne ett väl förseglat kuvert, innehållande Yohio’s autograf. Hon slet upp det och skrek till. ”Micha!” Jag flinade. ”Oroa dig inte. Jag tog en bild också” flinade jag. Hon blängde på mig. ”Du har träffat Yohio innan mig, och du gillar honom inte ens. Det är inte rättvist!” sa hon surt innan hon började skratta. Jag skrattade med henne. ”Och hans team. Sedan kom det någon som hette Seike till repetitionen, känns det bekant?” flinade jag och började helt utan anledning fnittra hysteriskt. Hon spärrade upp ögonen. ”Är Seike här? I Karlskrona?!” sa hon och tjöt till. ”Och jag har inte sett honom än!” Jag skrattade lågt. ”Äh. Du kanske har tur och hamnar på platsen bredvid honom på lördag” sa jag glatt och satte in minneskortet från mobilen i datorn med hjälp av en adepter. Sedan valde jag noga de bilder som inte skulle avslöja en nära relation med någon av killarna (eller Lin) och visade min yngre syster.

Jag åker tidigt till arenan. Jag ska se om Gina behöver någon hjälp annars behövs jag kanske på hotellet innan repetitionen. Vi ses i kväll, före deltävlingen. Om jag hinner. Annars letar jag upp er efter. Var i tid, annars kanske era platser blir blockerade. Kram, Michaela.

Jag ville inte skriva något mer avslöjande. Jag skulle verkligen leta reda på Gina, men jag visste redan att allt var i ordning. Jag skulle bara till hotellet för att hänga med Seike, vi hade blivit typ bästisar under dagarna de varit här. Riktigt schyst kille, faktiskt. ”The real monster” hmm, nä. Inte riktigt. När bussen äntligen kom fram till arenan sprang jag nästan rakt in i Gina, som stod där och njöt av morgon solen. ”Hej!” skrattade hon. ”Varför så tidig? Vi börjar inte repetera förrän om 5 timmar” sa hon med ett höjt ögonbryn. ”Behöver du hjälp med något här? Eller kan jag gå bort till hotellet?” Gina tittade snett på mig. ”Micha... vem ska du träffa... nu?” sa hon leende. ”Seike” sa jag glatt. ”Sover inte han?” frågade Gina fundersamt. ”Människan sover aldrig” fnittrade jag. ”Men jag tar en promenad bort så är jag säker på att han är vaken.” Jag skrattade spontant. Gina nickade. ”Du kan gå” skrattade hon. Jag log och vinkade. Sedan gick jag mot hotellet.

Jag knackade på dörren, som öppnades nästan direkt av en osminkad, halvt påklädd Seike i relativt rufsigt hår. Han sken upp så fort han såg mig. ”Hej” sa han glatt. ”Hejsan” log jag. Jag tog ett kort steg framåt och lade armarna runt hans midja och lutade huvudet mot hans bröstkorg. Han kramade mig tillbaka. Jag kan inte förklara varför det kändes som om jag var hel i den stunden, det bara gjorde det. Jag vet inte hur länge vi stod så men det var säkert minst en minut. Hade någon gått förbi hade den personen tyckt vi var knäppa som stod i dörröppningen till rum 492 och kramades. Men förmodligen gick det inte förbi någon i melodifestivalens korridor på hotellet klockan åtta på morgonen. I alla fall inte så att vi märkte det. När vi till slut släppte varandra gick vi in på Seike’s rum. Jag satte mig på sängen och han satte sig bredvid mig. Vi log, båda två. ”Det känns som om jag inte har träffat dig på en evighet, trots att det var igår” mumlade jag och kramade hans hand. Han nickade. ”Jag förstår hur du känner dig” sa han med ett leende. Jag log och lutade mig mot hans axel. ”Jag kommer sakna dig så otroligt mycket” mumlade jag och kände hur tårarna brände under ögonlocken. Jag tittade upp på honom. ”Lova att vi ses igen. Snart” sa jag med bruten röst. ”Du är den bästa vän jag någonsin haft.” Han bet sig i läppen. ”Jag lovar” sa han sedan, mjukt och stilla. Jag lutade mig mot honom igen och han lade en arm om mig. Jag vet inte hur länge vi satt så egentligen. Men det måste ha blivit en timme eller så. Vi pratade om allt möjligt. Vid halv tio bestämde vi oss för att gå ner och äta frukost. Seike klädde på sig kläder som han valt på måfå och sminkade sig enkelt då media bodde på samma hotell. Jag log snett mot honom när han borstade håret och tuperade det en aning. Sedan hoppade jag upp från sängen och tog hans hand. ”Kom nu. Innan frukosten dukas av!” log jag. Han stod still och vände mig mot sig. ”Micha...” började han. Sedan drog han mig närmare sig och böjde upp mitt ansikte. Vad tänkte han göra? Kyssa mig? Båda vände snabbt på huvudet när dörren öppnades av en välsminkad och modeklädd Yohio som genast såg rätt snopen ut. Han kliade sig i nacken. ”Öh... Ska ni med... ner till frukosten?” frågade han en aning nervöst. Både jag och Seike började gapflabba. ”Vi... Kommer...” lyckades jag flämta fram mellan skrattattackerna.  Yohio nickade och sköt igen dörren. Jag tittade på Seike som rodnade och kliade sig i nacken. ”Öh... Ska vi... Gå ner då?” frågade han osäkert. ”Tänkte... du säga något? Innan han...?” började jag. Seike gick fram till mig igen. ”Det finns inga fler ord jag kan säga till dig just nu, som skulle spela någon roll” sa han med förvirrad blick. ”Inget jag skulle kunna berätta.” Jag tittade oförstående på honom. ”Du vet att du kan säga allt till mig. Du är min bästa vän. Du kan lita på mig...” han lade ett finger på mina läppar. ”Kan jag verkligen det? Skulle ingenting kunna förstöra våran vänskap?” sa han mystiskt. Jag rynkade pannan. ”Vad menar du?” Han böjde sig snabbt ner och lät sina läppar snudda vid mina innan han backade undan. Han log snett och jag tittade förvirrat på honom. ”Ingenting?” Då gick det upp för mig, att kanske - kanske - menade han inte avstånd, åldersskillnad eller bråk. Kanske menade han helt enkelt... känslor?

Efter frukosten tog vi en promenad i parken. Jag och Seike, alltså. Min hjärna gick fortfarande på högvarv. Vad menade han egentligen? Varför kysste han mig? Bara sådär, liksom. Vad betydde det? Mitt hjärta bultade vilt och hotade att hoppa ur bröstkorgen. ”Vad är det?” frågade Seike mjukt. ”Vad tänker du på?” Jag log snett och tvingade mig själv att lugna ner mig. ”Dig. Jag tänker på dig” sa jag, sedan fnissade jag till. ”Precis som jag gjort större delen av den här veckan, när jag tänker efter.” Han tittade fundersamt på mig. ”Är jag bra då? Eller bara hatar du mig?” log han. ”Nä, bra är du inte. Du är bäst” skrattade jag. Han sken upp i ett leende som måste vara det vackraste på jorden. Jag petade ner honom på en stenmur och satte mig bredvid. Jag satte mig nära, nära och han lade en arm om mig. Jag lutade huvudet mot hans bröst. Jag tittade upp på honom med tindrande ögon och han log mot mig. Jag bet mig i läppen. ”Förlåt för... du vet...” började han. Jag lade mitt pekfinger på hans läppar. ”Tyst” mumlade jag. Sedan rätade jag på mig så att jag satt rakt. Han öppnade munnen för att fortsätta men jag skakade på huvudet. Sedan lade jag mina händer på hans kinder och vände hans ansikte mot mig. Jag såg honom djupt i ögonen och blicken jag fick tillbaka gjorde saken klar. Den var så glasklar att jag inte förstod att jag missat den. Jag lutade mig fram och kysste honom. Mjukt och försiktigt. Kärleksfullt. Och han besvarade den, på exakt samma sätt. Jag blundade och flyttade mina händer till hans nacke. Han lade händerna om min midja och flyttade sig lite närmare mig. Vi satt så i vad som kändes som en evighet. Och jag ångrar inte en sekund. Inte en enda. När vi tillslut drog oss ifrån varandra såg han mig djupt i ögonen och sa med mjuk och omsorgsfull röst: ”Michaela Evangeline Sofie Sjöberg. Jag är villkorslöst och oåterkalleligt förälskad i dig.” Bara sådär! Som om det vore det självklaraste i världen. ”Jag älskar dig” mumlade jag och lutade huvudet mot hans bröst igen. ”Nu och för alltid.”

”Michaela Sjöberg” sa Gina bestämt. Jag blinkade ett par gånger och såg mig omkring. ”Ja?” sa jag oroligt. ”Vad tänker du på? Nej, svara ärligt” sa hon. Den kvinnan kan verkligen se när jag tänker hitta på något. ”Seike” svarade jag uppriktigt. Gina satte sig i en fåtölj och pekade på den framför sig. Jag satte mig lydigt ner. ”Så. Vem är Seike egentligen. Jag vet att han är här med Yohio, men det måste vara mer än så” sa Gina och lutade hakan i händerna. Jag log snett. ”Han är sångare i Seremedy-” Gina avbröt mig tvärt. ”Jag vet.” Jag suckade. ”Han... han... äh, jag vet inte. Han har blivit min bästa vän under den här veckan. Och... kanske mer, jag vet inte!” Jag sjönk ihop i fåtöljen. ”Jag älskar honom” sa jag enkelt. ”Och... jag tror att han kanske älskar mig också. Eller så leker han  med mina känslor.” Jag tittade på Gina. ”Jag älskar dig.” Jag hade kunnat känna igen den rösten på flera kilometers avstånd. Jag vände sakta på huvudet. Seike log strålande mot mig. ”Det trodde jag du hade förstått.” Jag log och mina ögon tindrade. ”Tjuvlyssnar du?” skrattade jag. ”Nej, jag letar efter dig” skrattade han. ”Har du tid en stund?” Jag tittade på Gina och hon nickade. ”Ja, jag kommer” sa jag och reste mig. Jag följde efter Seike ut. ”Vart ska vi?” frågade jag nyfiket. ”Seike, det börjar ju snart!” Han skrattade och vände sig mot mig. ”Du ska bara få träffa ett par tjejer jag tror du tycker om” log han. ”Isa och Chii.” Jag tänkte efter. ”Borde jag veta vilka de är?” Han skakade på huvudet. ”Nä, de är Fredrik’s och Marcus’s flickvänner” sa han. ”Åh, där är de ju!” Han nickade mot en brunett och en i lila hår som stod och pratade utanför arenan. En skara tjejer som skilde sig en del från de andra i kön pekade på dem och skrek och hoppade. De skilde sig från de andra för att de alla hade helt eller delvis färgat hår, i rosa. Och för att de alla hade nästan identiska skyltar i samma färg. Rosa, vitt och glitter var hela dem. Jag log när jag läste YOHIO på skyltarna. Jag vände mig mot tjejerna Seike pratat om igen. ”Hej” sa jag och de tittade upp. ”Hej! Det är du som är Michaela va?” sa de lila hårige. Jag nickade. ”Jag är Isa” sa hon. ”Och jag kallas för Chiikani!” tjoade den andra. Jag skrattade. ”Ni kan kalla mig Micha” log jag. De skrattade.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, jag har inget liv så jag skriver här. Sminkade mig häromdan, woop woop.   Merp. Flickvännen skulle ha kommit hit idag, men så blev det inte så fick ligga i sängen och vara deprimerad hela dagen istället..   Watevööör. Det är hall...

Vet inte var jag ska börja, det här är sååå bästa dagen i mitt liv. Är så jävla lycklig :3 Idag blev jag tillsammans med världens underbaraste tjej, vill bara gråta för att jag är så otroligt glad ;_; ♥ ♥ Visserligen är det svinlång...

Har massor att berätta, men ändå inget att skriva. Massvis med möten på Bup, skolan och arbetsterapin. Jag vet inte vad jag ska säga. Ska i alla fall inte gå i skolan, officiellt, på ett tag. Träffar dock specialpedagogen dagligen och ska eventuell...

Sitter hemma och gör i princip ingenting. Har någon hemsk huvudvärk. Har i alla fall ätit lite för att Evelina tjatade på mig, höhö. Men jag orkar fortfarande inte gå till skolan.   Sitter här och deppar över att jag inte har något liv. Wihu ...

Har haft en underbar helg för jag har varit med Evelina <3 Hon följde med mig på tonår i fredags sedan bodde jag hos henne ca. 27 timmar från i lördags eftermiddag. Vi färgade hennes hår. det blev feint.                            ...